Kungälv Kanotklubbs grundare och starke man har somnat in efter en längre tids sjukdom

Någon gång i mitten av sjuttiotalet körde Kent och Roger Johansson Finnskogarännet i Klarälven med start norr om Höljes. Efter några turer där kom Kent på idén att det vore läge att dra igång en kanotklubb i Kungälv. I Kents liv har det alltid varit en kort sträcka mellan tanke och handling, så 1977 grundades KKK med säte i Svartedalen och med Storsjön som plats för verksamheten på vatten. Snart blev man flera och man började leta hus i Kungälv. En kort tid vid Ankdammen, där numera tennishallen ligger innan man i slutet av sjuttiotalet flyttade till Östra Allmänningen. Att Kent skulle avvakta bygglov var nog inte att räkna med, så det var väl ett av Kungälvs mer bekanta svartbyggen när en gammal ABV-barack (numera NCC) blev klubblokal. Tids nog växte det och utökades med ytterligare en barack i vinkel och ett gediget kanotförråd och en lång kraftig brygga ut genom vassen till Kungälvs bästa vatten för kanotverksamhet. Idag är bara bryggan kvar och den beträder man på egen risk.

Kent jagade intensivt ny plats för klubben och detta av flera anledningar, men kanske framförallt för att våra grannar upplevde trafiken och Gula Faran störande på Östra Gatan. Gula Faran var en annan av Kents idéer. Varför inte ha en buss för att lättare köra till tävlingar runt om i landet? Vi var många unga och flera föräldrar med busskort. Sagt och gjort, så köptes flygbussen som trafikerat Göteborg- Torslanda in och målades om i Vägverkets gula färg.

Många planer om att flytta ihop med Roddklubben kom och gick, innan Kent fick förslaget att bygga på tomten där den då nedbrunna simhallen legat. Kravet var att bygga ett hus som var lika stort som simhallen.

Innan dess så ett par ord om drakbåtar. Drakbåten kom till Sverige genom Singapore Airlines, som utmanade SAS på duell i Frösundavik, Stockholm. På så sätt kom båtar till Sverige. Kristjan Gislason, Malmö KK’s starke man och Kent hängde på och tog över båtarna. Man köpte in flera och 1988 startade så Malmö KK, inom ramen för festivalen i Malmö, drakbåtstävlingar för företag på kanalen. Året därpå drog Kent igång i Göteborg och då på kanalen vid Feskekörka. Detta blev en veritabel succé. Första året hade vi 56 lag med Skanska och NCC i spetsen och som mest hade vi 674 lag 1995, som tävlade under åtta dagar, innan årets champion var korad. Framförallt var detta en uppvisning i gemenskap och sammanhållning. Vi hade över ett hundra volontärer från klubben som gjorde allt från att styra och torka drakbåtar till att fixa drakbåtsmackor och öl.

Detta gav givetvis goda intäkter, så när huset skulle byggas 1996 så hade vi pengar på banken och kunde med ett begränsat lån från Handelsbanken flytta in i ett nytt klubbhus på hösten 1996.

Där och då tackade Kent för kaffet och tyckte nog att han gjort vad som kunde krävas efter 19 år som klubbens ordförande.

Vad mera har Kent fixat och ordnat?

Störst och viktigast är nog ändå uppstarten av SUC. Tillsammans med Lennart Bengtsson i KK Bris (Varberg) kom han på idén att starta upp en ungdomstävling där ungdomarna stod i centrum och inte som då var, enbart var utfyllnad i större regattor. Dessutom ville man ändra klassindelningen för att undvika vartannatårsproblemet. Som förstaårs yngre eller äldre var man nästan alltid chanslös på förhand när man skulle tävla mot ett år äldre. Sagt och gjort, 1987 startade Svenska Ungdoms Cupen, SUC och den lever än idag. Motarbetad av etablissemanget till en början, men idag fullt ut accepterad i hela landet.

Etablerade Ryrsjön gjorde han tillsammans med Bengt Arne Högberg. Han hade långt gångna planer på ett junior-VM på Ryrsjön. Tillsammans med företrädare för Lilla Edets kommun var vi i Duisburg för en regelrätt utbildning i konsten att arrangera internationella tävlingar. Vi ansökte hos ICF om att köra 1987 parallellt med att Duisburg körde stora VM. Tyvärr realiserdes aldrig dessa planer, men väl Öppna Ungdoms Nordiska Mästerskapen med deltagare från Frankrike, Tyskland och de nordiska länderna. Därtill SM 1986 och 1988 och ett NM.

Kent paddlade canadensare, så logiskt att KKK var en utpräglad C-klubb, alltså killarna satsade som regel på C-klass, där C inte står för lägre klass utan för just canadensare. Kent jobbade hårt för sportens utveckling och överlevnad. Många är de läger, som han arrangerat för landets C-paddlare. Klubbens första SM tecken för killar togs i C-klass och det dröjde länge innan någon lyfte sig till den nivån i kajak.

Läger är en annan av Kents paradgrenar. Läger för landslag i Frankrike eller för klubben och dess vänner i Bochum, Bled, Holzminden, Prien, Schafwaschen och Åkulla. Här spelade vår buss en viktig roll. Med den körde Kent, Olle och Leif mer eller mindre Europa runt med unga kanotister.

Nu var det inte bara läger för elitkanotister som Kent ordnade. I början av klubbens historia var hajker på Klarälven ett viktigt inslag. Gärna med start långt norr om Sysslebäck för att utmana med fors och hinder. Detta blev en viktig tradition i klubben och förvaltades väl av kommande ”generationer”. Helt säkert ett bra grepp för att skapa sammanhållning och gemenskap.

Kents gärning är formidabel och om någon var en sann entreprenör så var det han. Därtill hade han ett hjärta av guld. På väg hem från Växjö i Gula Faran med ett stort gäng ungdomar så stannade han på en mack för att tanka. Väl inne i bussen igen, så gick han till Mats med en Marabou Schweizernöt, vilken han räckte över med en hälsning från arrangören att detta var hans pris, som man glömt att dela ut. Han var nämligen den ende som inte fått något pris efter helgens tävlingar.

Kent du kommer för alltid att finnas hos oss.